Hiphop är inte blingbling, tajta byxor, lamborghinis och nakna brudar indränkta i champagne. Hiphop är mörka luvtröjor, tunga sneakers som trampar asfalt och gäng från den hårda betongen. I alla fall om man frågar Havoc. Hans andra soloalbum är en hård motherfucking platta. Andra spåret,...

Min kontakt med musiken från Mali är tämligen begränsad. Första gången jag visste att jag lyssnade på den var när jag tog del av Damon Albarns resebeskrivning i toner i början av 00-talet. Sen dess har jag lyssnat på Amadou & Mariam (som fått skit för att de låter för europeiska e...

Frågan är om inte Timbuktu är en av de svenska artister som tydligast insett albumets betydelse för den egna inkomsten. På något vis är det svårt att inte se att han ser det som en flyer för nästa turné. En ursäkt att ge sig ut på vägarna och en provkarta för att få lite nytt att spe...

27-åriga Jonna Lee gör akustisk och duggregnande gitarrpop på engelska. Det är det många singer-songwriters som gör - ja, det är nästan lite av ett kriterium för genren - och frågan är då vad det är som skiljer just den här från mängden. Vad är det som får en att stanna upp, lyssna...

En titt i Daniel Ekeroths utmärkta bok Swedish Death Metal ger att det finns två olika Tribulation inom musik av den hårdare skolan i Sverige; dels ett sedan länge nedlagt thrash metal-band från Surahammar, dels ett death metal-band från Arvika. Det är det sistnämnda som debuterar med platta...

Den nya generationen börjar ta plats på den svenska hiphopscenen, big time. Lorentz & M.Sakarias har trots åldrarna 17 respektive 22 år ändå varit med i flera år. Men nu är det dags för debuten på storbolag efter mixtapet Sommaren i city. Soundet är uppdaterat, ytterst modernt och ha...

Jag hade i princip gett upp hoppet om mina gamla hjältar i Sepultura. Trötta Dante XXI och det faktum att även den andra Cavaleran, trummisen Igor, lämnade bandet var dödsstöten, tänkte jag. Släppet av A-lex var inget som kittlade, mer än genom minnen av svunna tider. Men den känslan spela...

Utslätat. Det är så Clients fjärde album känns. Som en graf som dragits ut tills den blivit en fullkomligt rak, horisontell linje. Kontentan av detta är att Client låter bättre och mer sammanhållna än någonsin. Aldrig tidigare har de klarat sig igenom ett helt album utan att falla platt p...

Lite vackrare. Lite mer världsvan. Lite före. Lite mer färgsprakande. Lite mer grå på det bra sättet. Lite mindre grå på det ännu bättre sättet. London. Världens huvudstad. Alla som sov med tidningen Pop under huvudkudden där i det tidiga nittiotalet närde samma dröm. Att få uppleva ...

Inledningsvis var jag ganska skeptiskt inställd till stockholmspunkarna Den stora sömnen. Nog för att deras spelning på Way Out West var underhållande så att det räckte och blev över, men den sortens ADHD-punk som står och faller med sina spinkiga ben, svettiga överkroppar och överdimensi...